Sunday 28 feb – skön helg

Efter en ganska tråkig vecka med dåligt väder kom helgen och lyste upp tillvaron. Vädret har varit stabilare och trots att det regnat dagligen har tiden mellan skurarna varit solig och varm. Fredagar har blivit min favoritdag följt av söndagar som är väldigt lugna och sköna. På fredagar slutar vi kl 14 på kontoret och det känns som att man tjänar en hel extra dag varje vecka. Oftast brukar jag gå direkt från jobbet till gymmet som ligger på andra sidan gatan och få mig en ordentlig genomkörare. Sedan har men resten av dagen fri att göra lite vad man vill. Det händer ofta att vi har bjudit in vänner på middag, vilket vi också gjort i fredags. Vi hade en jättetrevlig kväll och det blev senare än vanligt. Här slutar kvällarna tidigare än i Sverige eftersom dygnsrytmen är annorlunda. Folk går upp så tidigt på morgnarna att de helt enkelt inte orkar vara uppe så länge på kvällarna.

Lördagen var en dag som bjöd på riktigt fint väder! Jag var tvungen att ta mig in till centrum och ta ut pengar. Det är lättast att åka till banken en gång i månaden och ta ut en stor summa så att man klarar sig till nästa månad. Vi har nyligen fått bankomater här i Kigali men dessa tar bara visakort och jag har självklart mastercard. Det betyder att jag behöver gå in på banken för att kunna ta ut pengar. Det här var inget jag såg fram emot och det hela förlöpte inte heller helt smärtfritt. Jag hade fått en bank rekommenderad, så jag åkte dit först. Otur som jag har så var den banken stängd på grund av tekniska problem. Jag frågade om det fanns en annan bank där jag kunde ta ut pengar. Jodå, det fanns det bara här runt hörnet så det var inga problem. Ok, jag gick dit och tog en kölapp. Var för övrig mycket imponerad av att de hade ett kösystem men det var hela 30 nummer före mig. Jag satt och väntade en stund och bestämde mig sen för att göra lite andra ärenden medans jag väntade och sedan komma tillbaka, förhoppningsvis innan mitt nummer kom upp. När jag kom tillbaka var det bara typ fem nummer kvar tills det var min tur. Jag träffade en kompis som hade försökt ta ut pengar i bankomaten men det hade blivit något fel så hon försökte utan framgång få tag på någon som kunde hjälpa henne. Kände mig rätt glad att jag inte har något visakort ändå! Hon upplyste mig om att på den här banken kan man inte ta ut pengar om man inte har ett konto där. Det har jag ju självklart inte så nu hade jag vänta i en timme förgäves. Ok, då var det bara att gå till nästa bank. Där var det inga problem att ta ut pengar men man behövde tydligen ha med sig sitt pass för att få göra det. Eftersom jag har lämnat in en ansökan om visum har jag lämnat ifrån mig mitt pass så det var ett problem. Jag bestämde mig ändå för att göra ett försök. Alltså på bank nummer 3 i ordningen verkade det vara lite mer ordning och reda. Jag satte mig i en ganska kort kö och svettades, det var väldigt varmt ute. När det till sist blev min tur frågade jag om det gick att ta ut pengar med mitt körkort istället för passet. Det gick det men inte så mycket som jag hade behövt. Det kändes ändå som en seger för jag hade helt slut på pengar och jag fick ta ut ungefär hälften av vad jag skulle behövt den här månaden så det var ändå ok. Man ska inte förvänta sig att en till synes enkel sak ska gå lätt och smidigt i det här landet.

Denna lördag var det även vad de kallar Umuganda här i Rwanda. Umuganda infaller sista lördagen varje månad och innebär att det mesta är stängt mellan 8-12 för att ”alla” ska delta i en form av samhällstjänst. När jag säger alla så innebär det inte vad det verkar de rika människorna, men de flesta andra måste delta, annars får de böta. Det råder delade meningar om detta fenomen. Ofta innebär det att man städar i sitt område eller planerar träd och helt enkelt sköter om sin omgivning. Samtidigt fungerar det också som ett lokalt rådslag där man diskuterar gemensamma angelägenheter. Vissa är av den åsikten att eftersom man tvingas att arbeta utan ersättning från staten är detta lika med tvångsarbete och inte förenligt med ett modernt samhälle. Andra säger att man ju sköter om sitt eget grannskap och att man därför egentligen jobbar för sin egen vinnings skull och att det är en ganska hedervärd företeelse. Jag har nog inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än. En positiv sak det för med sig är att det är väldigt rent och välstädat överallt.

På kvällen gick vi på grillfest hos ett gäng britter som jag inte träffat förut. Det var en s.k. Bournebeque. Bourne som i Jason Bourne och Bourne-filmerna. Vi var inte där från början men de började tidigt och visade alla tre filmerna ute i trädgården på en projektor. Vi kom lagom till film nr 2 och det var en ganska trevlig kväll. Träffade två sydafrikanska killar som håller på med ett ganska roligt projekt. De cyklar från Skottland till Sydafrika! De började tydligen i augusti och har ju kommit en rätt bra bit på vägen får man säga. Annars var kvällen ganska händelselös…

Söndagar är ju min andra favoritdag och denna har inte varit undantagen den regeln. Vädret var strålande hela dagen och jag tog lite sovmorgon. Gick ut på en liten träningsrunda på förmiddagen, skönt men väldigt varmt! Gick till Bourbon coffee och tog en fika med en kompis på eftermiddagen och sen har jag bara tagit det lugnt resten av dagen. Läst i min bok och pluggat lite franska. I skrivande stund har det dock blivit riktigt oväder med åska och hällregn så nu är det inte så trevligt längre. Bästa att stänga av datorn kanske… Är ju som sagt lite rädd för åskan så kvällen blir kanske inte så jätterolig.

Wednesday 24 feb – Field visit to Ruhengeri

My first field visit went to Ruhengeri (now changed to Musanze) in the North West, inside the Volcano National Park. It’s a very beautiful area with the tall volcanoes sticking up through the mist. This is where you go to see the mountain gorillas that Rwanda is so famous for. Sadly this is also the part of the country where the conflict between Hutus and Tutsis is the worst. The area is heavily Hutu dominated since most of the Tutsis living there was chased away after independence and settled in exile in Uganda. This part of the country is also very close to the Kivu province in DRC (Congo) and the city of Goma, where most of the Hutu extremists fled after the genocide. It is estimated that 60 000 Hutus still live there as refugees or as part of the guerrilla movement (FDLR). Due to the short distance the guerrilla has made intrusions into Rwanda, orchestrating terrorist attacks and thereby destabilising the region and keeping the conflict between the two groups alive. It was not until 2003 that the situation started to stabilise.

The project I went there to see is focusing on reconciliation. It is the Norwegian Church Aid (NCA) that arranges the project through its partner organisations and a strategy called clustering. Sida is the main funder of this project. Clustering means that different organisations implement several different projects in one small geographic area that creates a more holistic focus. The different activities that are included in the projects complement each other and therefore have a greater effect than if they would be conducted in isolation. All of the activities in this cluster are directed towards reconciliation. One example of activities we looked at is practical training of released prisoners so they can be reintegrated into society and find a job. Another was the construction of a reconciliation village where genocide survivors, perpetrators and ex-combatants from DRC live together and have to work together. This is called practical reconciliation. One example is that they solve the problem of finding clean drinking water by collecting rain water from the roofs of the houses that is then collected in a tank. The water in the tank is shared by two houses which force them to get along and collaborate. A third example is a trauma centre that is being built where all different groups in the village can go to get counselling to heal their scars from the genocide. Something that is very frustrating when you work with reconciliation is that it is a very slow process that is difficult to measure.

Unfortunately I forgot to bring my camera but hopefully I will get some pictures from other participants that I can post later.

Wednesday 24 feb – Ännu mera regn

Nu är alltså regnperioden här! I natt var jag med om ett väldigt våldsamt åskoväder som skrämde upp mig rejält. Jag har alltid tyckt att det var obehagligt med åska men jag har aldrig varit med om något som liknade det här. Det var runt midnatt som det började och jag vaknade av de höga åskknallarna. Eftersom det är så mörkt här på nätterna (även städerna är dåligt upplysta) så syns blixtarna väldigt tydligt på himlen. Ovädret cirkulerade över Kigali i över 2 timmar och jag kunde inte somna om förrän det hade dragit bort. Flera gånger passerade det mitt över vårt hus och jag trodde faktiskt vid ett tillfälle att den slog ner i huset. Det kändes som att huset fick sig en kraftig knuff och den följande åskknallen var den värsta jag någonsin hört. Så här i efterhand tror jag inte blixten slog ner i huset men det kan inte ha varit långt borta. Det kändes som att ovädret aldrig skulle ta slut! Dessutom så var det som att himlen öppnade sig och det spöregnade i 8 timmar fram till jag anlände på kontoret dagen efter. Vi såg att regnet hade orsakat översvämningar på vissa ställen och ca 60 hus spolades bort i Kigali under natten. Måste ta reda på om vårt hus har åskledare till nästa gång!

Sunday 21 feb – regn, regn, regn

Nu verkar det som att regnperioden har börjat här i Rwanda. Sedan ett par veckor tillbaka har det regnat i princip varje dag. Det är inte någon större fara för det regnar aldrig speciellt länge, oftast bara en eller två timmar, men det regnar ofta mycket och i nio fall av tio åskar det också. Det är något man som svensk inte är så van vid. Hemma åskar det ju bara på sommaren och inte så speciellt ofta då heller egentligen. Att det åskar varje dag är något man får vänja sig vid. Det enda som är lite tråkigt är att det är svårt att promenera till och från jobbet när det regnar så våldsamt som det gör här. Man blir ju riktigt blöt och det blir väldigt lerig den vägen jag helst går till jobbet. Det är skönt att få lite vardagsmotion så man blir besviken de morgnar man vaknar upp och upptäcker att det regnar. Det regnar dock inte samma tid på dygnet varje gång så det är inte så regelbundet som jag hade väntat mig. När det regnar sjunker temperaturen ett par grader så det är inte lika varmt under regnperioden som under torrperioden. Den ligger nog på närmare 20 strecket vilket jag tycker är ganska skönt och andra tycker är lite kallt. Det är väl en vanesak…

Något som är ett väldigt trevligt resultat av att det regnar är att allt blir så grönt och lummigt överallt! Det växer så det knakar överallt och det verkar inte direkt finnas olika säsonger utan det går att få tag på de flesta grödor året om. Det skulle inte förvåna mig om man kan få ut två skördar per år här. Det odlas mycket kaffe och te här, kaffet är riktigt gott! Klimatet och höjden passar perfekt för detta. Trädgårdarna här är helt fantastiska! Det verkar som att det är något som de flesta har och vårdar ömt. Det spelar ingen roll hur litet och anspråkslöst huset är, det omges i de flesta fall av en lite men välvårdad trädgård där det finns både en köksträdgård och lite rabatter med blommor och buskar. Alla man ser är mycket välskötta och välansade och det finns så många vackra och väldoftande buskar och blommor. Att vara trädgårdsmästare här måste vara ganska angenämt. En kollega har en helt underbar trädgård med bananträd, papaya, avokado och en massa vackra och exotiska blommor. Det känns nästan som att vara i en tropisk regnskog och det luktar så gott där när det regnar. Det är en av de saker jag kommer sakna när jag kommer hem!

Friday 19 feb – grenade attacks

Around 8 this evening there was a coordinated grenade attack in Kigali. In total four explosions went off in different places at the same time. Allegedly it was the notorious interahamwe (the driving force behind the genocide) that was behind it. This came as a total surprise for us here in Rwanda since it has been very calm and stable during the week, as always. According to newspapers one person was killed and about 30 were injured. I read in dn that one explosion had gone off at the train station which seems very odd since there is no train station in Kigali. At least not that I know about… But hey, it's only Africa so who cares? Anyway, the funny thing is that some friends and I were in town when this happened and we did not hear or see anything out of the ordinary. We did not find out until the day after when we talked to colleagues from the embassy. The only thing we saw related to this were a lot policemen out and about. This is not that unusual though since this country is very militarized and state control is high. Now we understand that this was probably related to the attacks but it could really just have been a normal Friday night.

The city has been very calm since it happened so there is no general state of disorder or tension. I also read in dn that there is fear for problems in relation to the upcoming presidential elections this summer. This is not an assessment of the situation that the majority of the people I have talked to in Kigali shares. On the contrary we have so far anticipated a very calm and uneventful election. It is quite obvious who will win since Kagame has no real competition, wether he'll allow any other candidate to register or not. The campaigning is not allowed to start until in July which feels very distant still. There is however a very unstable and violent development in Burundi where the elections will start in April. The difference between the two countries and the political realities are great so we have not expected the same situation in Rwanda. It is also highly unlikely that the development would be similar here.

Wednesday 17 feb – Visit to the parliament

Today was the day the Office of the Auditor General (OAG), Riksrevisionen in Swedish, presented their report to the parliament for the year of 2008. It had been delayed for a number of reasons but now it was finally finished. Sida has had a long and rather broad cooperation with this institution so we had an interest in the results presented. We have both been a big donor money wise and there has also been an institutional cooperation between the OAG and the Swedish counterpart Riksrevisionen. This cooperation was however terminated in 2008.

We went four people from the office for the presentation and it was quite interesting when we arrived. First of all we had trouble finding the plenary hall where the presentation would be held. We asked several people who worked there and were directed in the wrong direction twice. Nobody seemed to know where it was! Confusion as usual… Finally we asked the right person and found out that it was actually very near the entrance where we came in. Anyway we found out that they had changed the time to one hour later and had to wait. To pass the time we went to the canteen to have a cup of coffee. Something very common here is that the guards do their washing when they’re at work and even at the parliament someone had hung their wet laundry to dry outside on a fence. I found that amusing and quite cute!

When the plenary meeting finally commenced it was very interesting. Unfortunately for me, the meetings in the parliament are usually in kinyarwanda but we had an interpreter with us so we understood the bigger picture even if we didn’t get all the details. I’m ashamed to say that I fell asleep after about ten minutes. This is not that uncommon for me and I was so very tired after the move yesterday. I did however get a briefing of what was said afterwards. On a positive note the OAG’s report was very critical and thorough. Sadly though, they did find a lot of problems, corruption and embezzlement especially. Even though Rwanda has worked very hard on reducing corruption for several years now, according to the report, there was no decrease of embezzlement compared to the previous year. The report was very tough and ambitious and named all the public institutions that had money not accounted for and even stated the exact amounts that had been lost. This is a good sign in the sense that the OAG is doing their job, and are doing it well. It is however troubling that the problems are as big as they are. We would much rather have seen an improvement.


The plenary hall to the left


Wet laundry outside the parliament!

Tuesday 16 feb – Moving

Today I moved from the guesthouse to a house that I will share with a colleague. My new home is in Nyarutarama in Kigali, if that tells you anything. Kinyarwanda is a very complicated language and it’s not always easy to pronounce all the names of places and areas. Before I lived in Kacyiru, the same area where the Swedish Embassy is situated. On the same street you can also find the British Embassy, the American Embassy and the president’s office. It’s quite funny, the president drives by our office several times a day and every time at very high speed with a number of other cars in front and behind, signaling and forcing all the other cars on the street to stop before he passes. It does not matter if you’re in the way or if there’s any space to stop, you still have to do it. Just down the street from the guesthouse is King Faisal hospital, a huge complex that was rebuilt after it was damaged in the genocide but have never been used to its full potential. A big portion of it stands empty. About half way between my old home and my new one is the parliament building. You can still see the bullet holes that it received during the genocide and civil war. This was the headquarters of the RPF (Rwandan Patriotic Front) during the peace process that broke down when the genocide started. The RPF won the civil war that followed and ended the genocide. This is the same party that holds power today, largely through their leader Paul Kagame (the president). Sorry, I lost myself in some recent political history but I find it very interesting. Especially since most of the buildings around me carry so much of this history.

Nyarutarama is a new area in Kigali and has sprung up during the last 10 years. Not far from my house is a lake which together with a large golf course separates the area from Kacyiru so I have not moved very far. Now it will take me about 30 minutes to walk to work while it used to take me one. The large difference in time is mostly because you have to walk around the golf course and most of Kacyiru to get to the office. One can actually see both the guesthouse and hospital from the house in Nyarutarama.