Sunday 7 march – Genocide memorial

Today I visited Kigali Memorial Centre which is a genocide museum in Kigali. It is also a memorial with mass graves of more than 200 000 people which has been brought there from all around Kigali for their final resting place. Inside the museum you get the whole story of the genocide including the history leading up to it, the actual event as well as the aftermath. It is all very tastefully done and comprehensive. You can also watch short video where genocide survivors tell their stories. In addition there are also the remains of some of the victims on display as well as the belonging found at the killing sites such as clothes and personal belongings. The reason why they show this is not only to make your stomach turn but also as evidence so that nobody can come and say that this never happened. There are also hundreds and hundreds of photographs of people who fell victim to the genocide so as to give a more personal picture of these gruesome events.

On the second floor of the museum they take on the subject of genocide in more general terms and tell the story of several other genocides that has occurred during the twentieth century. Here you can learn more about the killings in Cambodia, the holocaust, Bosnia, Namibia and the genocide on Armenians in Turkey. It is an experience that is quite hard to digest and there is so much information to take in that it is overwhelming. It does make you wonder how people can treat each other this way. In certain situations human life seem to be worth very little. Outside the museum they have planted a beautiful rose garden in memory of all the people that are laid to rest here. The spot of the museum is truly beautiful as well and you have a nice view of Kigali from there. You do need to have lots of time when you go there since there is a lot to take in and it feels almost respect less to the victims not to read and look at everything carefully.




Från ett ämne till ett annat är det en sak jag tänkt skriva om ganska länge men som aldrig blivit av. Det gäller det här med att pruta. Vi befinner oss ju i Afrika så att pruta hör ju till men det verkar inte direkt vara satt i system här. Det är lite svårt att förklara, man förväntas pruta på de flesta ställena men ibland verkar folk inte riktigt förstå vad det handlar om. Ibland när man åker taxi eller moto så drar de till med ett riktigt överpris när man frågar hur mycket det kostar att åka någonstans. Andra gånger ger de det ”rätta” priset direkt. Det händer även ibland när man börjar pruta att de ger ett lite högre pris och när man sedan kontrar med att erbjuda hälften så tar de det bara utan att ens försöka få en bättre deal. Man blir lite förvånad för om man varit i t.ex. Asien är man ju van vid att det kan vara en ganska lång process och att man hamnar någonstans mitt emellan i slutändan. Jag har även varit med om att de prutat ner sitt eget pris, t.ex. när man erbjuder dem ett pris så kommer de själva en lägre summa. Ja, det är inte lätt att förstå sig på alla gånger. Det finns ingen direkt förutsägbarhet i processen och ibland vill de inte pruta över huvud taget. Man lär sig ju efter ett tag vad saker och ting kostar men det är inte alltid de själva vet det vad det verkar. En rätt kul egenhet tycker jag. Det verkar nästan bero mer på vilken personlighet man stöter på än att det är en kulturell grej. Vissa orkar helt enkelt inte med att hålla på och pruta och ger dig sitt pris direkt.