Efter en ganska tråkig vecka med dåligt väder kom helgen och lyste upp tillvaron. Vädret har varit stabilare och trots att det regnat dagligen har tiden mellan skurarna varit solig och varm. Fredagar har blivit min favoritdag följt av söndagar som är väldigt lugna och sköna. På fredagar slutar vi kl 14 på kontoret och det känns som att man tjänar en hel extra dag varje vecka. Oftast brukar jag gå direkt från jobbet till gymmet som ligger på andra sidan gatan och få mig en ordentlig genomkörare. Sedan har men resten av dagen fri att göra lite vad man vill. Det händer ofta att vi har bjudit in vänner på middag, vilket vi också gjort i fredags. Vi hade en jättetrevlig kväll och det blev senare än vanligt. Här slutar kvällarna tidigare än i Sverige eftersom dygnsrytmen är annorlunda. Folk går upp så tidigt på morgnarna att de helt enkelt inte orkar vara uppe så länge på kvällarna.
Lördagen var en dag som bjöd på riktigt fint väder! Jag var tvungen att ta mig in till centrum och ta ut pengar. Det är lättast att åka till banken en gång i månaden och ta ut en stor summa så att man klarar sig till nästa månad. Vi har nyligen fått bankomater här i Kigali men dessa tar bara visakort och jag har självklart mastercard. Det betyder att jag behöver gå in på banken för att kunna ta ut pengar. Det här var inget jag såg fram emot och det hela förlöpte inte heller helt smärtfritt. Jag hade fått en bank rekommenderad, så jag åkte dit först. Otur som jag har så var den banken stängd på grund av tekniska problem. Jag frågade om det fanns en annan bank där jag kunde ta ut pengar. Jodå, det fanns det bara här runt hörnet så det var inga problem. Ok, jag gick dit och tog en kölapp. Var för övrig mycket imponerad av att de hade ett kösystem men det var hela 30 nummer före mig. Jag satt och väntade en stund och bestämde mig sen för att göra lite andra ärenden medans jag väntade och sedan komma tillbaka, förhoppningsvis innan mitt nummer kom upp. När jag kom tillbaka var det bara typ fem nummer kvar tills det var min tur. Jag träffade en kompis som hade försökt ta ut pengar i bankomaten men det hade blivit något fel så hon försökte utan framgång få tag på någon som kunde hjälpa henne. Kände mig rätt glad att jag inte har något visakort ändå! Hon upplyste mig om att på den här banken kan man inte ta ut pengar om man inte har ett konto där. Det har jag ju självklart inte så nu hade jag vänta i en timme förgäves. Ok, då var det bara att gå till nästa bank. Där var det inga problem att ta ut pengar men man behövde tydligen ha med sig sitt pass för att få göra det. Eftersom jag har lämnat in en ansökan om visum har jag lämnat ifrån mig mitt pass så det var ett problem. Jag bestämde mig ändå för att göra ett försök. Alltså på bank nummer 3 i ordningen verkade det vara lite mer ordning och reda. Jag satte mig i en ganska kort kö och svettades, det var väldigt varmt ute. När det till sist blev min tur frågade jag om det gick att ta ut pengar med mitt körkort istället för passet. Det gick det men inte så mycket som jag hade behövt. Det kändes ändå som en seger för jag hade helt slut på pengar och jag fick ta ut ungefär hälften av vad jag skulle behövt den här månaden så det var ändå ok. Man ska inte förvänta sig att en till synes enkel sak ska gå lätt och smidigt i det här landet.
Denna lördag var det även vad de kallar Umuganda här i Rwanda. Umuganda infaller sista lördagen varje månad och innebär att det mesta är stängt mellan 8-12 för att ”alla” ska delta i en form av samhällstjänst. När jag säger alla så innebär det inte vad det verkar de rika människorna, men de flesta andra måste delta, annars får de böta. Det råder delade meningar om detta fenomen. Ofta innebär det att man städar i sitt område eller planerar träd och helt enkelt sköter om sin omgivning. Samtidigt fungerar det också som ett lokalt rådslag där man diskuterar gemensamma angelägenheter. Vissa är av den åsikten att eftersom man tvingas att arbeta utan ersättning från staten är detta lika med tvångsarbete och inte förenligt med ett modernt samhälle. Andra säger att man ju sköter om sitt eget grannskap och att man därför egentligen jobbar för sin egen vinnings skull och att det är en ganska hedervärd företeelse. Jag har nog inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än. En positiv sak det för med sig är att det är väldigt rent och välstädat överallt.
På kvällen gick vi på grillfest hos ett gäng britter som jag inte träffat förut. Det var en s.k. Bournebeque. Bourne som i Jason Bourne och Bourne-filmerna. Vi var inte där från början men de började tidigt och visade alla tre filmerna ute i trädgården på en projektor. Vi kom lagom till film nr 2 och det var en ganska trevlig kväll. Träffade två sydafrikanska killar som håller på med ett ganska roligt projekt. De cyklar från Skottland till Sydafrika! De började tydligen i augusti och har ju kommit en rätt bra bit på vägen får man säga. Annars var kvällen ganska händelselös…
Söndagar är ju min andra favoritdag och denna har inte varit undantagen den regeln. Vädret var strålande hela dagen och jag tog lite sovmorgon. Gick ut på en liten träningsrunda på förmiddagen, skönt men väldigt varmt! Gick till Bourbon coffee och tog en fika med en kompis på eftermiddagen och sen har jag bara tagit det lugnt resten av dagen. Läst i min bok och pluggat lite franska. I skrivande stund har det dock blivit riktigt oväder med åska och hällregn så nu är det inte så trevligt längre. Bästa att stänga av datorn kanske… Är ju som sagt lite rädd för åskan så kvällen blir kanske inte så jätterolig.
söndag 28 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Wednesday 24 feb – Field visit to Ruhengeri
My first field visit went to Ruhengeri (now changed to Musanze) in the North West, inside the Volcano National Park. It’s a very beautiful area with the tall volcanoes sticking up through the mist. This is where you go to see the mountain gorillas that Rwanda is so famous for. Sadly this is also the part of the country where the conflict between Hutus and Tutsis is the worst. The area is heavily Hutu dominated since most of the Tutsis living there was chased away after independence and settled in exile in Uganda. This part of the country is also very close to the Kivu province in DRC (Congo) and the city of Goma, where most of the Hutu extremists fled after the genocide. It is estimated that 60 000 Hutus still live there as refugees or as part of the guerrilla movement (FDLR). Due to the short distance the guerrilla has made intrusions into Rwanda, orchestrating terrorist attacks and thereby destabilising the region and keeping the conflict between the two groups alive. It was not until 2003 that the situation started to stabilise.
The project I went there to see is focusing on reconciliation. It is the Norwegian Church Aid (NCA) that arranges the project through its partner organisations and a strategy called clustering. Sida is the main funder of this project. Clustering means that different organisations implement several different projects in one small geographic area that creates a more holistic focus. The different activities that are included in the projects complement each other and therefore have a greater effect than if they would be conducted in isolation. All of the activities in this cluster are directed towards reconciliation. One example of activities we looked at is practical training of released prisoners so they can be reintegrated into society and find a job. Another was the construction of a reconciliation village where genocide survivors, perpetrators and ex-combatants from DRC live together and have to work together. This is called practical reconciliation. One example is that they solve the problem of finding clean drinking water by collecting rain water from the roofs of the houses that is then collected in a tank. The water in the tank is shared by two houses which force them to get along and collaborate. A third example is a trauma centre that is being built where all different groups in the village can go to get counselling to heal their scars from the genocide. Something that is very frustrating when you work with reconciliation is that it is a very slow process that is difficult to measure.
Unfortunately I forgot to bring my camera but hopefully I will get some pictures from other participants that I can post later.
The project I went there to see is focusing on reconciliation. It is the Norwegian Church Aid (NCA) that arranges the project through its partner organisations and a strategy called clustering. Sida is the main funder of this project. Clustering means that different organisations implement several different projects in one small geographic area that creates a more holistic focus. The different activities that are included in the projects complement each other and therefore have a greater effect than if they would be conducted in isolation. All of the activities in this cluster are directed towards reconciliation. One example of activities we looked at is practical training of released prisoners so they can be reintegrated into society and find a job. Another was the construction of a reconciliation village where genocide survivors, perpetrators and ex-combatants from DRC live together and have to work together. This is called practical reconciliation. One example is that they solve the problem of finding clean drinking water by collecting rain water from the roofs of the houses that is then collected in a tank. The water in the tank is shared by two houses which force them to get along and collaborate. A third example is a trauma centre that is being built where all different groups in the village can go to get counselling to heal their scars from the genocide. Something that is very frustrating when you work with reconciliation is that it is a very slow process that is difficult to measure.
Unfortunately I forgot to bring my camera but hopefully I will get some pictures from other participants that I can post later.
Wednesday 24 feb – Ännu mera regn
Nu är alltså regnperioden här! I natt var jag med om ett väldigt våldsamt åskoväder som skrämde upp mig rejält. Jag har alltid tyckt att det var obehagligt med åska men jag har aldrig varit med om något som liknade det här. Det var runt midnatt som det började och jag vaknade av de höga åskknallarna. Eftersom det är så mörkt här på nätterna (även städerna är dåligt upplysta) så syns blixtarna väldigt tydligt på himlen. Ovädret cirkulerade över Kigali i över 2 timmar och jag kunde inte somna om förrän det hade dragit bort. Flera gånger passerade det mitt över vårt hus och jag trodde faktiskt vid ett tillfälle att den slog ner i huset. Det kändes som att huset fick sig en kraftig knuff och den följande åskknallen var den värsta jag någonsin hört. Så här i efterhand tror jag inte blixten slog ner i huset men det kan inte ha varit långt borta. Det kändes som att ovädret aldrig skulle ta slut! Dessutom så var det som att himlen öppnade sig och det spöregnade i 8 timmar fram till jag anlände på kontoret dagen efter. Vi såg att regnet hade orsakat översvämningar på vissa ställen och ca 60 hus spolades bort i Kigali under natten. Måste ta reda på om vårt hus har åskledare till nästa gång!
söndag 21 februari 2010
Sunday 21 feb – regn, regn, regn
Nu verkar det som att regnperioden har börjat här i Rwanda. Sedan ett par veckor tillbaka har det regnat i princip varje dag. Det är inte någon större fara för det regnar aldrig speciellt länge, oftast bara en eller två timmar, men det regnar ofta mycket och i nio fall av tio åskar det också. Det är något man som svensk inte är så van vid. Hemma åskar det ju bara på sommaren och inte så speciellt ofta då heller egentligen. Att det åskar varje dag är något man får vänja sig vid. Det enda som är lite tråkigt är att det är svårt att promenera till och från jobbet när det regnar så våldsamt som det gör här. Man blir ju riktigt blöt och det blir väldigt lerig den vägen jag helst går till jobbet. Det är skönt att få lite vardagsmotion så man blir besviken de morgnar man vaknar upp och upptäcker att det regnar. Det regnar dock inte samma tid på dygnet varje gång så det är inte så regelbundet som jag hade väntat mig. När det regnar sjunker temperaturen ett par grader så det är inte lika varmt under regnperioden som under torrperioden. Den ligger nog på närmare 20 strecket vilket jag tycker är ganska skönt och andra tycker är lite kallt. Det är väl en vanesak…
Något som är ett väldigt trevligt resultat av att det regnar är att allt blir så grönt och lummigt överallt! Det växer så det knakar överallt och det verkar inte direkt finnas olika säsonger utan det går att få tag på de flesta grödor året om. Det skulle inte förvåna mig om man kan få ut två skördar per år här. Det odlas mycket kaffe och te här, kaffet är riktigt gott! Klimatet och höjden passar perfekt för detta. Trädgårdarna här är helt fantastiska! Det verkar som att det är något som de flesta har och vårdar ömt. Det spelar ingen roll hur litet och anspråkslöst huset är, det omges i de flesta fall av en lite men välvårdad trädgård där det finns både en köksträdgård och lite rabatter med blommor och buskar. Alla man ser är mycket välskötta och välansade och det finns så många vackra och väldoftande buskar och blommor. Att vara trädgårdsmästare här måste vara ganska angenämt. En kollega har en helt underbar trädgård med bananträd, papaya, avokado och en massa vackra och exotiska blommor. Det känns nästan som att vara i en tropisk regnskog och det luktar så gott där när det regnar. Det är en av de saker jag kommer sakna när jag kommer hem!
Något som är ett väldigt trevligt resultat av att det regnar är att allt blir så grönt och lummigt överallt! Det växer så det knakar överallt och det verkar inte direkt finnas olika säsonger utan det går att få tag på de flesta grödor året om. Det skulle inte förvåna mig om man kan få ut två skördar per år här. Det odlas mycket kaffe och te här, kaffet är riktigt gott! Klimatet och höjden passar perfekt för detta. Trädgårdarna här är helt fantastiska! Det verkar som att det är något som de flesta har och vårdar ömt. Det spelar ingen roll hur litet och anspråkslöst huset är, det omges i de flesta fall av en lite men välvårdad trädgård där det finns både en köksträdgård och lite rabatter med blommor och buskar. Alla man ser är mycket välskötta och välansade och det finns så många vackra och väldoftande buskar och blommor. Att vara trädgårdsmästare här måste vara ganska angenämt. En kollega har en helt underbar trädgård med bananträd, papaya, avokado och en massa vackra och exotiska blommor. Det känns nästan som att vara i en tropisk regnskog och det luktar så gott där när det regnar. Det är en av de saker jag kommer sakna när jag kommer hem!
Friday 19 feb – grenade attacks
Around 8 this evening there was a coordinated grenade attack in Kigali. In total four explosions went off in different places at the same time. Allegedly it was the notorious interahamwe (the driving force behind the genocide) that was behind it. This came as a total surprise for us here in Rwanda since it has been very calm and stable during the week, as always. According to newspapers one person was killed and about 30 were injured. I read in dn that one explosion had gone off at the train station which seems very odd since there is no train station in Kigali. At least not that I know about… But hey, it's only Africa so who cares? Anyway, the funny thing is that some friends and I were in town when this happened and we did not hear or see anything out of the ordinary. We did not find out until the day after when we talked to colleagues from the embassy. The only thing we saw related to this were a lot policemen out and about. This is not that unusual though since this country is very militarized and state control is high. Now we understand that this was probably related to the attacks but it could really just have been a normal Friday night.
The city has been very calm since it happened so there is no general state of disorder or tension. I also read in dn that there is fear for problems in relation to the upcoming presidential elections this summer. This is not an assessment of the situation that the majority of the people I have talked to in Kigali shares. On the contrary we have so far anticipated a very calm and uneventful election. It is quite obvious who will win since Kagame has no real competition, wether he'll allow any other candidate to register or not. The campaigning is not allowed to start until in July which feels very distant still. There is however a very unstable and violent development in Burundi where the elections will start in April. The difference between the two countries and the political realities are great so we have not expected the same situation in Rwanda. It is also highly unlikely that the development would be similar here.
The city has been very calm since it happened so there is no general state of disorder or tension. I also read in dn that there is fear for problems in relation to the upcoming presidential elections this summer. This is not an assessment of the situation that the majority of the people I have talked to in Kigali shares. On the contrary we have so far anticipated a very calm and uneventful election. It is quite obvious who will win since Kagame has no real competition, wether he'll allow any other candidate to register or not. The campaigning is not allowed to start until in July which feels very distant still. There is however a very unstable and violent development in Burundi where the elections will start in April. The difference between the two countries and the political realities are great so we have not expected the same situation in Rwanda. It is also highly unlikely that the development would be similar here.
onsdag 17 februari 2010
Wednesday 17 feb – Visit to the parliament
Today was the day the Office of the Auditor General (OAG), Riksrevisionen in Swedish, presented their report to the parliament for the year of 2008. It had been delayed for a number of reasons but now it was finally finished. Sida has had a long and rather broad cooperation with this institution so we had an interest in the results presented. We have both been a big donor money wise and there has also been an institutional cooperation between the OAG and the Swedish counterpart Riksrevisionen. This cooperation was however terminated in 2008.
We went four people from the office for the presentation and it was quite interesting when we arrived. First of all we had trouble finding the plenary hall where the presentation would be held. We asked several people who worked there and were directed in the wrong direction twice. Nobody seemed to know where it was! Confusion as usual… Finally we asked the right person and found out that it was actually very near the entrance where we came in. Anyway we found out that they had changed the time to one hour later and had to wait. To pass the time we went to the canteen to have a cup of coffee. Something very common here is that the guards do their washing when they’re at work and even at the parliament someone had hung their wet laundry to dry outside on a fence. I found that amusing and quite cute!
When the plenary meeting finally commenced it was very interesting. Unfortunately for me, the meetings in the parliament are usually in kinyarwanda but we had an interpreter with us so we understood the bigger picture even if we didn’t get all the details. I’m ashamed to say that I fell asleep after about ten minutes. This is not that uncommon for me and I was so very tired after the move yesterday. I did however get a briefing of what was said afterwards. On a positive note the OAG’s report was very critical and thorough. Sadly though, they did find a lot of problems, corruption and embezzlement especially. Even though Rwanda has worked very hard on reducing corruption for several years now, according to the report, there was no decrease of embezzlement compared to the previous year. The report was very tough and ambitious and named all the public institutions that had money not accounted for and even stated the exact amounts that had been lost. This is a good sign in the sense that the OAG is doing their job, and are doing it well. It is however troubling that the problems are as big as they are. We would much rather have seen an improvement.
.JPG)
The plenary hall to the left
.JPG)
Wet laundry outside the parliament!
We went four people from the office for the presentation and it was quite interesting when we arrived. First of all we had trouble finding the plenary hall where the presentation would be held. We asked several people who worked there and were directed in the wrong direction twice. Nobody seemed to know where it was! Confusion as usual… Finally we asked the right person and found out that it was actually very near the entrance where we came in. Anyway we found out that they had changed the time to one hour later and had to wait. To pass the time we went to the canteen to have a cup of coffee. Something very common here is that the guards do their washing when they’re at work and even at the parliament someone had hung their wet laundry to dry outside on a fence. I found that amusing and quite cute!
When the plenary meeting finally commenced it was very interesting. Unfortunately for me, the meetings in the parliament are usually in kinyarwanda but we had an interpreter with us so we understood the bigger picture even if we didn’t get all the details. I’m ashamed to say that I fell asleep after about ten minutes. This is not that uncommon for me and I was so very tired after the move yesterday. I did however get a briefing of what was said afterwards. On a positive note the OAG’s report was very critical and thorough. Sadly though, they did find a lot of problems, corruption and embezzlement especially. Even though Rwanda has worked very hard on reducing corruption for several years now, according to the report, there was no decrease of embezzlement compared to the previous year. The report was very tough and ambitious and named all the public institutions that had money not accounted for and even stated the exact amounts that had been lost. This is a good sign in the sense that the OAG is doing their job, and are doing it well. It is however troubling that the problems are as big as they are. We would much rather have seen an improvement.
.JPG)
The plenary hall to the left
.JPG)
Wet laundry outside the parliament!
Tuesday 16 feb – Moving
Today I moved from the guesthouse to a house that I will share with a colleague. My new home is in Nyarutarama in Kigali, if that tells you anything. Kinyarwanda is a very complicated language and it’s not always easy to pronounce all the names of places and areas. Before I lived in Kacyiru, the same area where the Swedish Embassy is situated. On the same street you can also find the British Embassy, the American Embassy and the president’s office. It’s quite funny, the president drives by our office several times a day and every time at very high speed with a number of other cars in front and behind, signaling and forcing all the other cars on the street to stop before he passes. It does not matter if you’re in the way or if there’s any space to stop, you still have to do it. Just down the street from the guesthouse is King Faisal hospital, a huge complex that was rebuilt after it was damaged in the genocide but have never been used to its full potential. A big portion of it stands empty. About half way between my old home and my new one is the parliament building. You can still see the bullet holes that it received during the genocide and civil war. This was the headquarters of the RPF (Rwandan Patriotic Front) during the peace process that broke down when the genocide started. The RPF won the civil war that followed and ended the genocide. This is the same party that holds power today, largely through their leader Paul Kagame (the president). Sorry, I lost myself in some recent political history but I find it very interesting. Especially since most of the buildings around me carry so much of this history.
Nyarutarama is a new area in Kigali and has sprung up during the last 10 years. Not far from my house is a lake which together with a large golf course separates the area from Kacyiru so I have not moved very far. Now it will take me about 30 minutes to walk to work while it used to take me one. The large difference in time is mostly because you have to walk around the golf course and most of Kacyiru to get to the office. One can actually see both the guesthouse and hospital from the house in Nyarutarama.
.JPG)
Nyarutarama is a new area in Kigali and has sprung up during the last 10 years. Not far from my house is a lake which together with a large golf course separates the area from Kacyiru so I have not moved very far. Now it will take me about 30 minutes to walk to work while it used to take me one. The large difference in time is mostly because you have to walk around the golf course and most of Kacyiru to get to the office. One can actually see both the guesthouse and hospital from the house in Nyarutarama.
.JPG)
söndag 14 februari 2010
Sunday 14 feb. – Mat och motion
En liten vidareutveckling när det gäller det Rwandiska köket som jag pratat om tidigare är att det, förutom att det inte är speciellt spännande när det gäller variation och kryddor, så är det i hög grad baserat på kolhydrater som ris, potatis, kassava, pasta, bröd och matbananer. Som Europé är det lite tråkigt eftersom man är van vid att äta mer proteiner. Många i det här landet har också proteinbrist eftersom det protein som finns oftast är dyrt. För den som har råd att betala finns det helt ok, lokalt producerad, mjölk, filmjölk, yoghurt, ost, ägg, avokado mm men det är endast en liten del av befolkningen som har råd med den typen av varor. Det är alltså inget problem för mig att få i mig tillräckligt med proteiner men det är lite tråkigt att den lokala maten inte innehåller något av detta. Frukten och grönsakerna är däremot himmelskt goda och all mat här är lokalt producerad och utan konserveringsmedel vilket känns lyxigt om man jämför med matsituationen där hemma. Jag saknar ännu inget speciellt i matväg (förutom grovt bröd kanske…) men jag har ju heller inte varit här så länge ännu. Bananerna här är helt otroliga! De är väldigt små och söta i smaken och eftersom jag älskar bananer blir det ett stort antal sådana om dagen.
Idag testade jag gymmet på hotellet som ligger precis runt hörnet från mitt guesthouse. Det är helt ok och kostar 4000 RWF (ca 50kr) per gång. Det roliga är att det nästan är dyrare att köpa ett månadskort än att betala per gång. Mängdrabatt är inget man riktigt verkar ha tagit till sig här vilket man märker i en massa olika sammanhang. Det kostar 7000RWF (ca 90kr) att ta en privat tennislektion med tränare något jag även har tänkt att jag ska testa. Första träningspasset var helt ok även om det var jobbigare än vanligt. Jag har ju märkt av den höga höjden tidigare och har därför väntat med att träna tills jag acklimatiserat mig ordentligt. Jag kände definitivt av det när jag tränade men det var inte något större problem. Flåset var inte direkt som det brukar vara så jag fick träna på lite lägre intensitet än vanligt men det gick bra. Det är väl bäst att starta försiktigt… När jag gick av löparbandet efter en halvtimme var jag dock väldigt yr och det tog ett tag innan jag kände mig stadig på fötterna igen. Kände mig trots allt väldigt proffsig jämfört med de andra på gymmet eftersom de till största delen var i medelåldern och mest verkade vara där för syns skull. En kille som sprang på löparbandet bredvid mig såg ut att springa för första gången i sitt liv och staplade fram i snigelfart vilket fick mig att känna mig lite bättre till mods! Är säker på att det kommer att kännas bättre för varje gång så jag är inte orolig.
View from Cactus restaurant (a bad picture but you can still see how pretty it is!)
Idag testade jag gymmet på hotellet som ligger precis runt hörnet från mitt guesthouse. Det är helt ok och kostar 4000 RWF (ca 50kr) per gång. Det roliga är att det nästan är dyrare att köpa ett månadskort än att betala per gång. Mängdrabatt är inget man riktigt verkar ha tagit till sig här vilket man märker i en massa olika sammanhang. Det kostar 7000RWF (ca 90kr) att ta en privat tennislektion med tränare något jag även har tänkt att jag ska testa. Första träningspasset var helt ok även om det var jobbigare än vanligt. Jag har ju märkt av den höga höjden tidigare och har därför väntat med att träna tills jag acklimatiserat mig ordentligt. Jag kände definitivt av det när jag tränade men det var inte något större problem. Flåset var inte direkt som det brukar vara så jag fick träna på lite lägre intensitet än vanligt men det gick bra. Det är väl bäst att starta försiktigt… När jag gick av löparbandet efter en halvtimme var jag dock väldigt yr och det tog ett tag innan jag kände mig stadig på fötterna igen. Kände mig trots allt väldigt proffsig jämfört med de andra på gymmet eftersom de till största delen var i medelåldern och mest verkade vara där för syns skull. En kille som sprang på löparbandet bredvid mig såg ut att springa för första gången i sitt liv och staplade fram i snigelfart vilket fick mig att känna mig lite bättre till mods! Är säker på att det kommer att kännas bättre för varje gång så jag är inte orolig.
View from Cactus restaurant (a bad picture but you can still see how pretty it is!)
Saturday 13 feb – Nyanza pottery
Today some colleagues and I went to a town called Nyanza to visit a pottery workshop. The others had already been there and really liked their stuff and asked if I wanted to come along. It took about two hours to drive there which doesn’t say much about the distance since it takes quite a long time to go anywhere because of the mountainous terrain. Nyanza is a town of about 60 000 and is also the old royal capital from before independence when the country was still a monarchy. At the workshop they had some very nice things and I bought a teapot and two cups to go with it. The prices were cheap which suited me, the poor intern/student, very well.
Afterwards we went to a museum to look at the old royal palace where the king lived until 1961 when Rwanda became a republic. There were two different palaces to look at. One was a replica of the traditional hut the king used to live in before 1931. It was very interesting to see how people used to live before they took on the European style of building with bricks. It was all made of different kinds of straw and it was cool and comfortable in there. The second palace was build after 1931 when the incumbent king was chased out of the country by the European colonisers to exile in DRC and his son was crowned king. He was much more modern and progressive and took on the Christian faith as well as built himself a new palace in the colonial style. The building was not very interesting in itself but they did have a lot of old photographs where you could see the more traditional clothing and customs that I found fascinating. The royal family were some of the ugliest people I’ve ever seen and we speculated that this might be the result of inbreeding. They were all very tall too, over 2m most of them and had horrible teeth that stood right out horizontally from their mouths. The eyes looked funny as well so there was something not right about it. Anyway, there was also a picture of a high jumping competition where a man jumped over 2m (around 2,20-2,40m) with his feet first and then landing on his feet again. Impressive! This must have been sometime in the thirties or forties judging from the clothes the Europeans were wearing in the photo. I learned a little about the pre-colonial history as well when Rwanda mostly consisted of smaller kingdoms which were later conquered into a bigger united territory. I’m a big museum lover so I enjoyed the visit very much!
Nice flower in the same garden
Banana tree in a colleague's garden
Gatagara pottery
My teapot and cups
Afterwards we went to a museum to look at the old royal palace where the king lived until 1961 when Rwanda became a republic. There were two different palaces to look at. One was a replica of the traditional hut the king used to live in before 1931. It was very interesting to see how people used to live before they took on the European style of building with bricks. It was all made of different kinds of straw and it was cool and comfortable in there. The second palace was build after 1931 when the incumbent king was chased out of the country by the European colonisers to exile in DRC and his son was crowned king. He was much more modern and progressive and took on the Christian faith as well as built himself a new palace in the colonial style. The building was not very interesting in itself but they did have a lot of old photographs where you could see the more traditional clothing and customs that I found fascinating. The royal family were some of the ugliest people I’ve ever seen and we speculated that this might be the result of inbreeding. They were all very tall too, over 2m most of them and had horrible teeth that stood right out horizontally from their mouths. The eyes looked funny as well so there was something not right about it. Anyway, there was also a picture of a high jumping competition where a man jumped over 2m (around 2,20-2,40m) with his feet first and then landing on his feet again. Impressive! This must have been sometime in the thirties or forties judging from the clothes the Europeans were wearing in the photo. I learned a little about the pre-colonial history as well when Rwanda mostly consisted of smaller kingdoms which were later conquered into a bigger united territory. I’m a big museum lover so I enjoyed the visit very much!
Nice flower in the same garden
Banana tree in a colleague's garden
Gatagara pottery
My teapot and cups
onsdag 10 februari 2010
Wednesday 10 feb
The reason I have not been writing that much the last couple of days is that I have been spending all my spare time (when I’ve not been at work or socialising) reading a very interesting book that I’ve borrowed and need to finish as soon as possible. It’s called “Shake Hands With the Devil” by Roméo Dallaire. I really recommend it to anybody who is interested in the genocide and hasn’t already read it. I’m totally captured by it and if I could I would just stay home and read it all day long. Some other people that I’ve talked to think that it’s too detailed and slow moving so I guess it’s not for everyone. I love it though!
There have been some interesting things happening at work this week. I’ve been attending two meetings today. The first one was at the National Election Committee (NEC) with the Technical Committee of the Basket Fund, which my supervisor at Sida is co-chairing. We are the biggest contributor to this fund but there are several other donors involved. I really enjoyed the meeting since it was much more efficient than they normally tend to be here. We were mostly discussing and adopting different documents like an evaluation report, the financial report etc. This might sound very boring but when you’re new you really learn a lot by hearing comments on these types of documents. It was also the first time I met the people at NEC that we’re working with and it’s always interesting to meet people and form an opinion about how things work. I was quite impressed by the professionalism and openness of the NEC representatives. We did also decide that we will do a couple of field visits during the coming month in order to get a chance to see NEC at work. A visit to the NEC office in Kigali where they are busy registering voters right now (for the upcoming presidential election) is planned as well as a visit to local community centre where they train the staff in how to conduct themselves during the elections. Exciting!
The other meeting I attended was with a civil society organisation called Legal Aid Forum (LAF) which works with information and access to justice issues for the poor rural part of the population. It’s an umbrella organisation that comprise of over 30 different organisations that are active in this field in Rwanda. It was a really interesting meeting where they introduced their organisation and what they do. From Sida’s perspective this is an important human rights issue and we might consider funding a project in this field in the future.
Tomorrow we will start working on the new sub-strategy for the governance field for Rwanda and Burundi. This is finally possible since the new country strategy for Rwanda and Burundi was approved by the government just last week. We don’t know exactly what’s in it since we haven’t received the final version yet but we will at least start discussing possible new projects within the governance team. This should be a very interesting process that I am very excited to be a part of! Another interesting process that I will be a part of is the assessment of a new project. This is the preparatory work that takes place before the approval of a new project. First there is normally a request from the initiator of the project which sends a proposal. We then go through it and normally suggest changes or improvements before we submit an assessment memo to the head quarters in Stockholm who makes the actual decision if we are to support the project or not. There are several different well specified criteria that need to be fulfilled before it can be accepted that we must take into consideration. The project in question is whether or not to support the work of the Gender Monitoring Office (GMO) which is a government initiated institution. I think this is a very interesting field, especially in Rwanda, which has a very ambitious gender equality policy.
There have been some interesting things happening at work this week. I’ve been attending two meetings today. The first one was at the National Election Committee (NEC) with the Technical Committee of the Basket Fund, which my supervisor at Sida is co-chairing. We are the biggest contributor to this fund but there are several other donors involved. I really enjoyed the meeting since it was much more efficient than they normally tend to be here. We were mostly discussing and adopting different documents like an evaluation report, the financial report etc. This might sound very boring but when you’re new you really learn a lot by hearing comments on these types of documents. It was also the first time I met the people at NEC that we’re working with and it’s always interesting to meet people and form an opinion about how things work. I was quite impressed by the professionalism and openness of the NEC representatives. We did also decide that we will do a couple of field visits during the coming month in order to get a chance to see NEC at work. A visit to the NEC office in Kigali where they are busy registering voters right now (for the upcoming presidential election) is planned as well as a visit to local community centre where they train the staff in how to conduct themselves during the elections. Exciting!
The other meeting I attended was with a civil society organisation called Legal Aid Forum (LAF) which works with information and access to justice issues for the poor rural part of the population. It’s an umbrella organisation that comprise of over 30 different organisations that are active in this field in Rwanda. It was a really interesting meeting where they introduced their organisation and what they do. From Sida’s perspective this is an important human rights issue and we might consider funding a project in this field in the future.
Tomorrow we will start working on the new sub-strategy for the governance field for Rwanda and Burundi. This is finally possible since the new country strategy for Rwanda and Burundi was approved by the government just last week. We don’t know exactly what’s in it since we haven’t received the final version yet but we will at least start discussing possible new projects within the governance team. This should be a very interesting process that I am very excited to be a part of! Another interesting process that I will be a part of is the assessment of a new project. This is the preparatory work that takes place before the approval of a new project. First there is normally a request from the initiator of the project which sends a proposal. We then go through it and normally suggest changes or improvements before we submit an assessment memo to the head quarters in Stockholm who makes the actual decision if we are to support the project or not. There are several different well specified criteria that need to be fulfilled before it can be accepted that we must take into consideration. The project in question is whether or not to support the work of the Gender Monitoring Office (GMO) which is a government initiated institution. I think this is a very interesting field, especially in Rwanda, which has a very ambitious gender equality policy.
söndag 7 februari 2010
some pictures from a morning walk
A lake in the middle of Kigali!
These kids were very happy to see us
I got a hug from this one!!!
sat. 7 feb - a note on infrastructure
Just wanted to say something short on the road network in Kigali. The problem when getting around in this town is not really the distances but they way the roads are layed out. Kigali is mostly situated on the hill tops and the roads don't connect between the hills very well. Yesterday me and some colleagues from work were going to a newly opened bar/restaurant to watch a film. I know it sounds strange but they have a big screen and you can bring the films that you wanna see and they'll show it for free. Good idea I think!
Anyway me and another girl went together and didn't really know where it was so we asked the taxidriver and he said he knew the place. After a while (remember that it's pitch dark here at night!) we noticed that we were out in the bush. Well maybe not in the bush but on a very bad dirt road with noting but grass and bushes all round. We crossed a small bridge built of nothing but a couple of tree logs layed out next to each other. We thought the driver must be lost but all of a sudden, on top of a very steep hill we saw some lights. This was apparently the place. The fact that we got there without a 4 wheel drive is a mystery and now I know why all the taxis look and sound like they're going to fall apart any minute.
The place was very nice but the projector was broken that night. Not a surprise when you've been here a while! We had a good time anyway.
Anyway me and another girl went together and didn't really know where it was so we asked the taxidriver and he said he knew the place. After a while (remember that it's pitch dark here at night!) we noticed that we were out in the bush. Well maybe not in the bush but on a very bad dirt road with noting but grass and bushes all round. We crossed a small bridge built of nothing but a couple of tree logs layed out next to each other. We thought the driver must be lost but all of a sudden, on top of a very steep hill we saw some lights. This was apparently the place. The fact that we got there without a 4 wheel drive is a mystery and now I know why all the taxis look and sound like they're going to fall apart any minute.
The place was very nice but the projector was broken that night. Not a surprise when you've been here a while! We had a good time anyway.
fredag 5 februari 2010
Friday 5 feb. – Exploring Kigali
The weather has changed a bit over the last few days. Yesterday evening there was a big thunderstorm and this morning it was raining for several hours. The weather forecast predicted rain this afternoon as well but instead the skies cleared and we had a lovely day! Very hot and clammy but still nice. I decided to take a walk into town with the other people who stay at vi-life guesthouse with me. It turned out to be a great idea!
Vi bestämde oss för att ta en promenad till stan, trots att det är ganska långt, för att ha möjlighet att lära känna stan lite bättre. Jag har i princip inte hunnit se mig omkring här alls eftersom jag åkte till Uganda förra helgen. Vi slutar kl 14 på fredagar så man kan verkligen utnyttja dagsljuset till skillnad från övriga veckodagar när det i princip blir mörkt en timme efter att jag slutar. Det tog oss lite mer än en timme att ta oss in till det kommersiella centrumet i Kigali som ligger på en annan kulle än den vi bor på. Och promenaden var rätt tung måste jag erkänna. Vi befinner oss ju som jag nämnt tidigare på hög höjd och vi var tvungna att först gå ner i dalen och sedan klättra upp för den andra kullen. Vi kom till slut fram till det ganska nyöppnade shoppingcentret där det skulle finnas en ganska bra mataffär hade vi hört. Vi satte oss och vilade en stund och drack en kaffe och försökte hämta oss efter vår utmanande promenad. Vi gick och tittade lite i butiker men det finns inte speciellt stort utbud av varor så det var inte så spännande.
Innan vi åkte hem gick vi in i mataffären och handlade mat till vår gemensamma middag. Vi bestämde oss för att ta en taxi hem med alla våra varor men det uppstod oväntade problem… När vi kom ut ur byggnaden stod en hel flock taxichaffisar och väntade och slängde sig över oss. Vet inte om det egentligen fanns någon form av kösystem som vi borde ha följt men det slutade i alla fall med att chaufförerna började bråka om vem som skulle få köra oss och det blev rabalder. När de började bli handgripligheter gick vi därifrån med en stor flock taxichaffisar i hälarna och försökte förklara på ett pedagogiskt sätt att de ska hålla på att bråka om det vill vi inte åka med någon av dem. Vi hittade till slut en annan taxi och allt ordnade upp sig till slut. Det är ganska billigt att åka taxi här och det är ett smidigt sätt att ta sig runt på. Väl hemma hade vi en mysig middag till sammans med ratatouille och riktigt gott grovt bröd som vi till vår stora förvåning hittade i affären.
Maten här har varit en stor besvikelse för mig. Innan jag åkte såg jag verkligen fram emot att få upptäcka en ny matkultur och att testa nya matkulturer tycker jag är bland det roligaste med att resa. Väl här så fick jag inte direkt speciellt uppmuntrande svar när jag frågade folk som varit här längre om vad de tycker om den lokala maten. Jag var dock envis och mot deras avrådanden har jag testat en del rätter med bland annat kassava, matbananer och olika typer av grytor och stuvningar. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte riktigt uppskattat något av det jag testat. De västerlänningar som bor här äter i princip bara västerländsk mat och jag förstår faktiskt varför. Jag hade också hoppats innan jag åkte att jag skulle ha möjlighet att lära mig att laga en del rätter med det verkar inte heller vara en enkel uppgift. Rwandier pratar inte direkt om mat och verkar inte vara speciellt intresserade av att diskutera vad de äter. Det anses vara ganska ofint och genant att ställa frågor om maten och diskutera recept på middagsbjudningar. Lite konstigt kan man tycka eftersom alla gillar att äta. Något av det första jag noterade när jag kom hit är att rwandier äter otroligt stora portioner åt gången. Har handlat take away en gång här och den räckte till lunch dagen efter också och det är tydligen helt ok att be om en doggy bag när man äter på restaurant också. Priserna ligger på ca 50kr för en varmrätt på en bättre restaurant vilken inte är så farligt. Det går att leva billigt här och frukt och grönsaker är billigt och fantastiskt gott. Jag äter säkert tre gånger så mycket frukt här än jag gör hemma. Handlade t.ex. ett paket med passionsfrukter idag för 7kr. Hemma får man kanske tre för 10kr så det är stor skillnad.
Försökte verkligen ladda upp ett par bilder från vår expedition på stan men det har skitdåliga internet vill inte så det får bli en annan gång....
Vi bestämde oss för att ta en promenad till stan, trots att det är ganska långt, för att ha möjlighet att lära känna stan lite bättre. Jag har i princip inte hunnit se mig omkring här alls eftersom jag åkte till Uganda förra helgen. Vi slutar kl 14 på fredagar så man kan verkligen utnyttja dagsljuset till skillnad från övriga veckodagar när det i princip blir mörkt en timme efter att jag slutar. Det tog oss lite mer än en timme att ta oss in till det kommersiella centrumet i Kigali som ligger på en annan kulle än den vi bor på. Och promenaden var rätt tung måste jag erkänna. Vi befinner oss ju som jag nämnt tidigare på hög höjd och vi var tvungna att först gå ner i dalen och sedan klättra upp för den andra kullen. Vi kom till slut fram till det ganska nyöppnade shoppingcentret där det skulle finnas en ganska bra mataffär hade vi hört. Vi satte oss och vilade en stund och drack en kaffe och försökte hämta oss efter vår utmanande promenad. Vi gick och tittade lite i butiker men det finns inte speciellt stort utbud av varor så det var inte så spännande.
Innan vi åkte hem gick vi in i mataffären och handlade mat till vår gemensamma middag. Vi bestämde oss för att ta en taxi hem med alla våra varor men det uppstod oväntade problem… När vi kom ut ur byggnaden stod en hel flock taxichaffisar och väntade och slängde sig över oss. Vet inte om det egentligen fanns någon form av kösystem som vi borde ha följt men det slutade i alla fall med att chaufförerna började bråka om vem som skulle få köra oss och det blev rabalder. När de började bli handgripligheter gick vi därifrån med en stor flock taxichaffisar i hälarna och försökte förklara på ett pedagogiskt sätt att de ska hålla på att bråka om det vill vi inte åka med någon av dem. Vi hittade till slut en annan taxi och allt ordnade upp sig till slut. Det är ganska billigt att åka taxi här och det är ett smidigt sätt att ta sig runt på. Väl hemma hade vi en mysig middag till sammans med ratatouille och riktigt gott grovt bröd som vi till vår stora förvåning hittade i affären.
Maten här har varit en stor besvikelse för mig. Innan jag åkte såg jag verkligen fram emot att få upptäcka en ny matkultur och att testa nya matkulturer tycker jag är bland det roligaste med att resa. Väl här så fick jag inte direkt speciellt uppmuntrande svar när jag frågade folk som varit här längre om vad de tycker om den lokala maten. Jag var dock envis och mot deras avrådanden har jag testat en del rätter med bland annat kassava, matbananer och olika typer av grytor och stuvningar. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte riktigt uppskattat något av det jag testat. De västerlänningar som bor här äter i princip bara västerländsk mat och jag förstår faktiskt varför. Jag hade också hoppats innan jag åkte att jag skulle ha möjlighet att lära mig att laga en del rätter med det verkar inte heller vara en enkel uppgift. Rwandier pratar inte direkt om mat och verkar inte vara speciellt intresserade av att diskutera vad de äter. Det anses vara ganska ofint och genant att ställa frågor om maten och diskutera recept på middagsbjudningar. Lite konstigt kan man tycka eftersom alla gillar att äta. Något av det första jag noterade när jag kom hit är att rwandier äter otroligt stora portioner åt gången. Har handlat take away en gång här och den räckte till lunch dagen efter också och det är tydligen helt ok att be om en doggy bag när man äter på restaurant också. Priserna ligger på ca 50kr för en varmrätt på en bättre restaurant vilken inte är så farligt. Det går att leva billigt här och frukt och grönsaker är billigt och fantastiskt gott. Jag äter säkert tre gånger så mycket frukt här än jag gör hemma. Handlade t.ex. ett paket med passionsfrukter idag för 7kr. Hemma får man kanske tre för 10kr så det är stor skillnad.
Försökte verkligen ladda upp ett par bilder från vår expedition på stan men det har skitdåliga internet vill inte så det får bli en annan gång....
torsdag 4 februari 2010
Thursday 4 feb. – A political update
Am starting to get settled at work now after a week of mostly introduction. I also feel like I’m starting to get to know my colleagues better and they all seem to be very nice. The spirit at the office is open and relaxed and very positive which I really like. We have started to discuss which specific programs and tasks I will be involved in and now I’m very excited to get started and start working on them. We have had a lot of problems with the electricity at the office during the week. It turns out that the electric company has been doing some kind of job in the area (without informing the people who might be affected by it) and that’s why we have had power cuts. Now our backup has been fixed however so it does not really matter if the power doesn’t work because we can continue working despite of it. Yesterday for example, before they fixed it, most people went home after three in the afternoon since there was very little we could do at the office anyway.
Today me and Malin had a meeting (or maybe interview is a better word) with a Norwegian student who is writing his thesis about civil society and democracy. It was very interesting because he asked a lot of questions that I wanted answers to as well. I felt like I got a much better picture of this country and the political situation here. A problem is that the articles and analyses you can find back home does not always give a very good picture of what is actually going on here. Also a lot of what I’ve read back home has been contradicting each other so that it is hard to know what to believe. The fact that my supervisor has been here for almost four year makes her a person whose judgement I trust better than most people’s. The local staff at the office is also a very good source of information about what is going on here.
In Rwanda there has been much talk about a woman whose name is Victoire Ingabire lately. She has just come back from exile in the Netherlands after being involved in the genocide. Now she is back and has started her own political party and will be a candidate in the presidential election in august. Many people here seem to think that she is trouble and she has made some questionable remarks regarding the genocide. Nothing very radical but since nobody here really talks about these things openly it has been a very big deal. Many people are surprised that she has been allowed to return to the country and register a political party and even more so that she has not been arrested on account of the statements she has made. There is a law in Rwanda that says that “divisionism”, which is what they call political statements about the genocide that does not follow the government’s agenda for national unity, is a grave offence which can result in imprisonment. A lot of people who have said less radical things than her have been arrested. The government has a high degree of control in such matters and does not allow anybody to speak along ethnic lines in public.
Today I heard that she was attacked, yesterday I think. She was going in to get her ID card and there was a lot of people around queuing and waiting for their turn. She just walked right past the queue and went straight in and came out with her new card. This is not at all unusual in this country so this could not have been the reason why people got upset. Anyway, she was attacked by the mob and they bit her! I mean actually bit her! I don’t know why they did that instead of anything else but I really think this is funny. On a more serious note, this shows that she is very controversial and that most Rwandans seem to be committed to reconciliation and keeping the peace. A positive sign I think! Everybody here is convinced that Paul Kagame (the sitting president) will win the presidential election without any real competition. He is very popular and seems to have a solid and wide support from the population. There are no credible alternatives that could replace him really.
Today me and Malin had a meeting (or maybe interview is a better word) with a Norwegian student who is writing his thesis about civil society and democracy. It was very interesting because he asked a lot of questions that I wanted answers to as well. I felt like I got a much better picture of this country and the political situation here. A problem is that the articles and analyses you can find back home does not always give a very good picture of what is actually going on here. Also a lot of what I’ve read back home has been contradicting each other so that it is hard to know what to believe. The fact that my supervisor has been here for almost four year makes her a person whose judgement I trust better than most people’s. The local staff at the office is also a very good source of information about what is going on here.
In Rwanda there has been much talk about a woman whose name is Victoire Ingabire lately. She has just come back from exile in the Netherlands after being involved in the genocide. Now she is back and has started her own political party and will be a candidate in the presidential election in august. Many people here seem to think that she is trouble and she has made some questionable remarks regarding the genocide. Nothing very radical but since nobody here really talks about these things openly it has been a very big deal. Many people are surprised that she has been allowed to return to the country and register a political party and even more so that she has not been arrested on account of the statements she has made. There is a law in Rwanda that says that “divisionism”, which is what they call political statements about the genocide that does not follow the government’s agenda for national unity, is a grave offence which can result in imprisonment. A lot of people who have said less radical things than her have been arrested. The government has a high degree of control in such matters and does not allow anybody to speak along ethnic lines in public.
Today I heard that she was attacked, yesterday I think. She was going in to get her ID card and there was a lot of people around queuing and waiting for their turn. She just walked right past the queue and went straight in and came out with her new card. This is not at all unusual in this country so this could not have been the reason why people got upset. Anyway, she was attacked by the mob and they bit her! I mean actually bit her! I don’t know why they did that instead of anything else but I really think this is funny. On a more serious note, this shows that she is very controversial and that most Rwandans seem to be committed to reconciliation and keeping the peace. A positive sign I think! Everybody here is convinced that Paul Kagame (the sitting president) will win the presidential election without any real competition. He is very popular and seems to have a solid and wide support from the population. There are no credible alternatives that could replace him really.
tisdag 2 februari 2010
This calls for a celebration!
Today was a long but also very exiting day at the office. We had problems with the electricity and had repeated powerbreaks the whole day. Of course the generator, which is supposed to sustain us when this happends, broke. Since it's so hot outside the temperature rises very quickly in the office which made this day a very sweaty one! We had a video conference with headquarters in Stockholm but we were interrupted when the power was cut and it became a very long meeting... When you don't have power nothing works. The aircondition shuts down ofcourse, and the water stops working and also the computers and the central server shuts down as well. Its quite hard to get anything done under such conditions. The day ended well however since we celebrated that the new country strategy for Rwanda has been approved by the Swedish government. Everybody at the office had champagne together and there was a very positive atmosphere. We have been waiting for a very long time to get this strategy approved and now everybody is excited to get started with the new projects. It's an exciting time to be here!
Nu har det äntligen kommit lite mer folk till guesthouset. Det är skönt att komma hem från kontoret när det finns folk där så att man kan prata lite om dagen och kunna utbyta erfarenheter. Något jag har märkt är att folk här är väldigt morgonpigga och jag har hört att trafiken är som värst mellan 6-7 på morgonen. Vaknade kl 6 i morse av att det var ett himla liv på gatan utanför. I största allmänhet är det rätt mycket oväsen på nätterna och det tar ett tag att vänja sig vid när man är bortskämd med att det oftast är tyst på natten.
Nu har det äntligen kommit lite mer folk till guesthouset. Det är skönt att komma hem från kontoret när det finns folk där så att man kan prata lite om dagen och kunna utbyta erfarenheter. Något jag har märkt är att folk här är väldigt morgonpigga och jag har hört att trafiken är som värst mellan 6-7 på morgonen. Vaknade kl 6 i morse av att det var ett himla liv på gatan utanför. I största allmänhet är det rätt mycket oväsen på nätterna och det tar ett tag att vänja sig vid när man är bortskämd med att det oftast är tyst på natten.
måndag 1 februari 2010
1 feb 2010 - Weekend at Lake Bunyonyi
Left Kigali last Saturday heading north for Lake Bunyonyi, across the border in Uganda. I went by car together with my supervisor, her boyfriend and Nora. The trip took 3 hours and was quite comfortable. The roads in Rwanda are generally quite good but it got verse on the other side of the border. It’s striking how different the two countries are. Ugandans are very social and outgoing and want to chat, always smiling. Rwandans are more reserved almost shy and are more serious. Everything in Rwanda is very organized and controlled while Uganda is more chaotic and spontaneous. When we arrived at Lake Bunyonyi we took the boat over to Bushara Island Camp which is an eco-friendly facility without running water or electricity but still very comfortable. It is very serene and beautiful and is popular with birdwatchers because of the fantastic birdlife around the lake. Lake Bunyonyi is quite unusual since it has both crayfish and is safe for swimming. The scenery is stunning and it is situated in the volcanic mountains at an altitude of 2000m. For me, a Swede used to being at sea level it could sometimes be straining moving around. It takes a while to get used to the thin air and it felt like I was out of breath most of the time.
The activities we engaged in are not very exciting to hear about. We took walks around the island, swam in the lake, read books and just enjoyed the quiet and the beautiful surroundings. The food there is good and very cheap compared to Rwandan prices but the service is as usual in Africa really bad! One has to be very patient. We lived in luxury safari tents with our own private porch. The view from ours was magnificent! We stayed on Bushara Island until Monday when we went back to Kigali again. Since it is a holiday, Heroes Day, we didn’t need to be back at the office until Tuesday. The weather is still nice and hot, perfect for a holiday!
Tidigare i veckan var jag med om mitt första jordskalv! Det var väldigt svagt och hände under natten så jag reagerade inte så mycket. Förstod inte vad det var förrän dagen efter när någon påpekade att det hade varit ett skalv. Rwanda ligger i ett seismiskt aktivt område med ett flertal aktiva vulkaner och frekventa men oftast harmlösa skalv. Det går en förkastningslinje genom området som sedan fortsätter ut i Great Rift Valley. Man märkte när man åkte bil genom bergen att det hade rasat ner en del sten från bergssidorna ner på vägen. Rwanda är ett mycket folktätt land, över 9 miljoner människor på en yta ungefär lika stor som småland. Inte någonstans under vår 2 timmar långa resa på rwandiskt territorium var det folktomt. Det är folk överallt som cyklar mitt i vägen! Det kan bli problematiskt om man behöver stanna och kissa till exempel. Ingenstans får man vara ifred och när man är vit väcker man ganska mycket uppståndelse på lansbygden så det får bli ett högst offentligt toalettbesök om man inte kan vänta tills man kommer fram. ;)
Rwanda är verkligen otroligt vackert med alla sina berg och kullar! Överallt är det terrassodlingar längs bergssluttningarna och allt är grönt och lummigt. Tyvärr gör inte bilderna naturen rättvisa eftersom ljuset här så nära ekvatorn är väldigt skarpt och alla bilder blir vita i färgerna.
Our first glimps of Lake Bunyonyi
Our very comfortable Safari tent
The view from the porch was amazing!
The activities we engaged in are not very exciting to hear about. We took walks around the island, swam in the lake, read books and just enjoyed the quiet and the beautiful surroundings. The food there is good and very cheap compared to Rwandan prices but the service is as usual in Africa really bad! One has to be very patient. We lived in luxury safari tents with our own private porch. The view from ours was magnificent! We stayed on Bushara Island until Monday when we went back to Kigali again. Since it is a holiday, Heroes Day, we didn’t need to be back at the office until Tuesday. The weather is still nice and hot, perfect for a holiday!
Tidigare i veckan var jag med om mitt första jordskalv! Det var väldigt svagt och hände under natten så jag reagerade inte så mycket. Förstod inte vad det var förrän dagen efter när någon påpekade att det hade varit ett skalv. Rwanda ligger i ett seismiskt aktivt område med ett flertal aktiva vulkaner och frekventa men oftast harmlösa skalv. Det går en förkastningslinje genom området som sedan fortsätter ut i Great Rift Valley. Man märkte när man åkte bil genom bergen att det hade rasat ner en del sten från bergssidorna ner på vägen. Rwanda är ett mycket folktätt land, över 9 miljoner människor på en yta ungefär lika stor som småland. Inte någonstans under vår 2 timmar långa resa på rwandiskt territorium var det folktomt. Det är folk överallt som cyklar mitt i vägen! Det kan bli problematiskt om man behöver stanna och kissa till exempel. Ingenstans får man vara ifred och när man är vit väcker man ganska mycket uppståndelse på lansbygden så det får bli ett högst offentligt toalettbesök om man inte kan vänta tills man kommer fram. ;)
Rwanda är verkligen otroligt vackert med alla sina berg och kullar! Överallt är det terrassodlingar längs bergssluttningarna och allt är grönt och lummigt. Tyvärr gör inte bilderna naturen rättvisa eftersom ljuset här så nära ekvatorn är väldigt skarpt och alla bilder blir vita i färgerna.
Our first glimps of Lake Bunyonyi
Our very comfortable Safari tent
The view from the porch was amazing!
28 jan 2010 - First day at the office
Today I started my internship, so at about 8.30 in the morning I walked the 2 minutes from my guesthouse to the “Swedish Emabassy”. The office closes at 14.00 on Fridays so this was only an introduction to the staff and an opportunity to arrange some administrative issues. I did however sit in on my first meeting and even though I wasn’t at all informed about the issue at hand I still enjoyed the experience. It was only me, Malin and two representatives from the project One UN discussing the draft of the new UN strategy for the development of human rights in Rwanda. One UN is a pilot project of a new strategy that will harmonise all the different UN organisations that work with all the different areas of development in one country and apply a more holistic view.
Efter jobbet gick jag och köpte ett SIM-kort till mobilen. Det har inte fungerat att ringa på den trots att jag har ett abonnemang och telefonen själv letar upp ett nät som den kopplar in sig på. Nu fungerar den i alla fall och det är skönt att ha det avklarat. Folk här är mycket vänliga och hjälpsamma trots att man kan ha problem att förstå varandra ibland. Många pratar engelska här men de flesta pratar franska bättre har jag märkt. Vissa pratar bara kinyarwanda, som det lokala språket heter, men till skillnad från i många andra afrikanska länder pratar alla rwandier samma språk. Tyvärr kan jag inte få internetuppkopplingen på guesthouset att fungera så jag kan inte gå in på bloggen eller facebook hemifrån. När jag var på kontoret ringde vi till flygplatsen och fick reda på att min väska har kommit fram och efter lite påtryckningar gick de med på att åka och lämna den hos mig på guesthouset. Kenya Airways är tydligen inte kända för att ge speciellt bra service. Skönt att den kom till rätta så fort eftersom jag ska resa bort över helgen och kan behöva mina kläder!
Det är fortfarande väldigt varmt här, säkert upp emot 35˚C och det är rätt påfrestande faktiskt. Alla man pratar med här säger att det är det varmaste de haft på mycket länge och att det inte hör till vanligheterna. På måndag är det helgdag i Rwanda, National Heroe´s Day, så vi är lediga på kontoret. Jag försökte luska fram vad det egentligen är man firar, vilka hjältar som avses, men har inte lyckats. De rwandier jag pratade med på kontoret sa bara att man har en stor ceremoni på stadion i Kigali där bland annat presidenten kommer att tala och att det är allmän feststämning på stan.
The office
My first wildlife experience
Efter jobbet gick jag och köpte ett SIM-kort till mobilen. Det har inte fungerat att ringa på den trots att jag har ett abonnemang och telefonen själv letar upp ett nät som den kopplar in sig på. Nu fungerar den i alla fall och det är skönt att ha det avklarat. Folk här är mycket vänliga och hjälpsamma trots att man kan ha problem att förstå varandra ibland. Många pratar engelska här men de flesta pratar franska bättre har jag märkt. Vissa pratar bara kinyarwanda, som det lokala språket heter, men till skillnad från i många andra afrikanska länder pratar alla rwandier samma språk. Tyvärr kan jag inte få internetuppkopplingen på guesthouset att fungera så jag kan inte gå in på bloggen eller facebook hemifrån. När jag var på kontoret ringde vi till flygplatsen och fick reda på att min väska har kommit fram och efter lite påtryckningar gick de med på att åka och lämna den hos mig på guesthouset. Kenya Airways är tydligen inte kända för att ge speciellt bra service. Skönt att den kom till rätta så fort eftersom jag ska resa bort över helgen och kan behöva mina kläder!
Det är fortfarande väldigt varmt här, säkert upp emot 35˚C och det är rätt påfrestande faktiskt. Alla man pratar med här säger att det är det varmaste de haft på mycket länge och att det inte hör till vanligheterna. På måndag är det helgdag i Rwanda, National Heroe´s Day, så vi är lediga på kontoret. Jag försökte luska fram vad det egentligen är man firar, vilka hjältar som avses, men har inte lyckats. De rwandier jag pratade med på kontoret sa bara att man har en stor ceremoni på stadion i Kigali där bland annat presidenten kommer att tala och att det är allmän feststämning på stan.
The office
My first wildlife experience
Onsdag 27 jan - my journey
My overall impression is that the trip went quite well considering the circumstances. The plan was to go from Stockholm to Amsterdam to Nairobi to Kigali and with an itinerary like this there is of course room for error. The most important thing is that I got there, with no major disasters, and here is a more detailed account of my experiences…
I was driven to the airport by my father and sister, Sarah, to catch the flight at 17.30 for Amsterdam. Despite the heavy snowfall and windy conditions we had no problems getting there and the flight left on time. There was however problems in Amsterdam, there were heavy winds I think. We had to circle the airport for half an hour before we were allowed to land and according to our pilot we were lucky they didn’t turn us away like they did with a lot of other flights. Since I only had one hour between my flights this was very alarming. It took a long time to get off the full plane and when I did I only had 5 minutes before my plane to Nairobi was to depart. My mind was already set on spending the night in Amsterdam, hanging out with Sara, but I had to make a run for it. I ran with my 12 kilos of luggage on my back through all of Schipol airport and was completely finished when I arrived at my gate, 10 minutes after departure time, only to discover that they had decided to wait for several other flights as well. We were about an hour late out of Amsterdam.
The night flight to Nairobi went very well. Time seemed to pass quickly even though I hardly slept at all. Don’t know why, just felt wide awake the whole night through… We arrived in Nairobi and I had 5 hours to spare before my connection to Kigali. These were hard hours to kill! If you’ve ever been to Nairobi airport you know why. There is nothing to do, no nice places to eat and very, very hot… Anyway, I passed my time doing crossword puzzles and sudokus and sleeping bent over table in the passenger’s lounge upstairs. I was the only white person there for most of the time and one of very few women and I felt like my every move was carefully watched. When I was finally allowed to board, the plane seemed new and was very comfortable. Not a small propeller plane like I had imagined, and we were maybe 10 people on it so there was plenty of room and good service. We arrived in Kigali on time.
This is where my troubles started. First, I was almost not allowed into the country since I did not have the address of my accommodation in Kigali. I only had phone numbers and the address to the Swedish Embassy (that’s what they call it here, even though it’s only a section office. I just heard though that it is going to be upgraded to an embassy sometime during the spring!). After grilling me for 15 minutes they finally just gave up and let me through. My next problem was my luggage. Of course one of my two big suitcases that I had checked in was missing. And of course it was the one where most of my clothes were packed. I had to wait in line to report it missing for maybe half an hour. There were two old German ladies in front of me who did not speak a word of English. I was sitting there knowing that Malin, my supervisor at Sida, was waiting for me in the arrivals hall and probably wondering where I was. While I’m waiting the phone rings and the lady tells me it’s for me! It turns out that it is Malin calling from the arrivals hall after figuring that this is where I must be. She manages to speed things along and we can finally leave the airport. And, did I mention that it was hot? The temperature was above
30˚C and I when I left Sweden it was below freezing so it will take me a while to adjust.
During my first day I only got settled in my accommodation. For the next month or so I will be staying at the vi-life guesthouse which is only a 2 minute walk from Sida’s office where I will do my internship. Just opposite the office there is a hotel where there is a gym, tennis courts, a pool and a bank. Very convenient! I was very tired after my eventful journey so I only managed to take some pictures of the guesthouse even though I had plans to go for a longer walk and take some of the surroundings as well. Here they are. Enjoy!
Vi-life guesthouse
I was driven to the airport by my father and sister, Sarah, to catch the flight at 17.30 for Amsterdam. Despite the heavy snowfall and windy conditions we had no problems getting there and the flight left on time. There was however problems in Amsterdam, there were heavy winds I think. We had to circle the airport for half an hour before we were allowed to land and according to our pilot we were lucky they didn’t turn us away like they did with a lot of other flights. Since I only had one hour between my flights this was very alarming. It took a long time to get off the full plane and when I did I only had 5 minutes before my plane to Nairobi was to depart. My mind was already set on spending the night in Amsterdam, hanging out with Sara, but I had to make a run for it. I ran with my 12 kilos of luggage on my back through all of Schipol airport and was completely finished when I arrived at my gate, 10 minutes after departure time, only to discover that they had decided to wait for several other flights as well. We were about an hour late out of Amsterdam.
The night flight to Nairobi went very well. Time seemed to pass quickly even though I hardly slept at all. Don’t know why, just felt wide awake the whole night through… We arrived in Nairobi and I had 5 hours to spare before my connection to Kigali. These were hard hours to kill! If you’ve ever been to Nairobi airport you know why. There is nothing to do, no nice places to eat and very, very hot… Anyway, I passed my time doing crossword puzzles and sudokus and sleeping bent over table in the passenger’s lounge upstairs. I was the only white person there for most of the time and one of very few women and I felt like my every move was carefully watched. When I was finally allowed to board, the plane seemed new and was very comfortable. Not a small propeller plane like I had imagined, and we were maybe 10 people on it so there was plenty of room and good service. We arrived in Kigali on time.
This is where my troubles started. First, I was almost not allowed into the country since I did not have the address of my accommodation in Kigali. I only had phone numbers and the address to the Swedish Embassy (that’s what they call it here, even though it’s only a section office. I just heard though that it is going to be upgraded to an embassy sometime during the spring!). After grilling me for 15 minutes they finally just gave up and let me through. My next problem was my luggage. Of course one of my two big suitcases that I had checked in was missing. And of course it was the one where most of my clothes were packed. I had to wait in line to report it missing for maybe half an hour. There were two old German ladies in front of me who did not speak a word of English. I was sitting there knowing that Malin, my supervisor at Sida, was waiting for me in the arrivals hall and probably wondering where I was. While I’m waiting the phone rings and the lady tells me it’s for me! It turns out that it is Malin calling from the arrivals hall after figuring that this is where I must be. She manages to speed things along and we can finally leave the airport. And, did I mention that it was hot? The temperature was above
30˚C and I when I left Sweden it was below freezing so it will take me a while to adjust.
During my first day I only got settled in my accommodation. For the next month or so I will be staying at the vi-life guesthouse which is only a 2 minute walk from Sida’s office where I will do my internship. Just opposite the office there is a hotel where there is a gym, tennis courts, a pool and a bank. Very convenient! I was very tired after my eventful journey so I only managed to take some pictures of the guesthouse even though I had plans to go for a longer walk and take some of the surroundings as well. Here they are. Enjoy!
Vi-life guesthouse
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)