Sunday 14 feb. – Mat och motion

En liten vidareutveckling när det gäller det Rwandiska köket som jag pratat om tidigare är att det, förutom att det inte är speciellt spännande när det gäller variation och kryddor, så är det i hög grad baserat på kolhydrater som ris, potatis, kassava, pasta, bröd och matbananer. Som Europé är det lite tråkigt eftersom man är van vid att äta mer proteiner. Många i det här landet har också proteinbrist eftersom det protein som finns oftast är dyrt. För den som har råd att betala finns det helt ok, lokalt producerad, mjölk, filmjölk, yoghurt, ost, ägg, avokado mm men det är endast en liten del av befolkningen som har råd med den typen av varor. Det är alltså inget problem för mig att få i mig tillräckligt med proteiner men det är lite tråkigt att den lokala maten inte innehåller något av detta. Frukten och grönsakerna är däremot himmelskt goda och all mat här är lokalt producerad och utan konserveringsmedel vilket känns lyxigt om man jämför med matsituationen där hemma. Jag saknar ännu inget speciellt i matväg (förutom grovt bröd kanske…) men jag har ju heller inte varit här så länge ännu. Bananerna här är helt otroliga! De är väldigt små och söta i smaken och eftersom jag älskar bananer blir det ett stort antal sådana om dagen.

Idag testade jag gymmet på hotellet som ligger precis runt hörnet från mitt guesthouse. Det är helt ok och kostar 4000 RWF (ca 50kr) per gång. Det roliga är att det nästan är dyrare att köpa ett månadskort än att betala per gång. Mängdrabatt är inget man riktigt verkar ha tagit till sig här vilket man märker i en massa olika sammanhang. Det kostar 7000RWF (ca 90kr) att ta en privat tennislektion med tränare något jag även har tänkt att jag ska testa. Första träningspasset var helt ok även om det var jobbigare än vanligt. Jag har ju märkt av den höga höjden tidigare och har därför väntat med att träna tills jag acklimatiserat mig ordentligt. Jag kände definitivt av det när jag tränade men det var inte något större problem. Flåset var inte direkt som det brukar vara så jag fick träna på lite lägre intensitet än vanligt men det gick bra. Det är väl bäst att starta försiktigt… När jag gick av löparbandet efter en halvtimme var jag dock väldigt yr och det tog ett tag innan jag kände mig stadig på fötterna igen. Kände mig trots allt väldigt proffsig jämfört med de andra på gymmet eftersom de till största delen var i medelåldern och mest verkade vara där för syns skull. En kille som sprang på löparbandet bredvid mig såg ut att springa för första gången i sitt liv och staplade fram i snigelfart vilket fick mig att känna mig lite bättre till mods! Är säker på att det kommer att kännas bättre för varje gång så jag är inte orolig.


View from Cactus restaurant (a bad picture but you can still see how pretty it is!)